Puppy love.

Ha!

 

Dålig rubrik!

 

Men iallafall.

 

Det slog mig att för tjugo år sen i januari, sov M hos mig första gången... ("sov..."blink,blink)

 

Jag känner mig inte så värst mycket äldre till sinnes.

 

Och han får fortfarande mitt hjärta att slå lite extra fort.

 

Ganska häftigt.

 

Vi hade gemensamma vänner och hade setts på ett par fester, men den gången hände det nåt!

 

Jag var 17 och blev kär.

 

Vi träffades lite under våren där men blev tyvärr inte tillsammans.

 

Omständigheter, blygheter och missförstånd.

 

SUCK.

 

Det gick några år, då jag levde i ett mindre bra förhållande...

 

... sen blev vi ett par.

 

Omständigheter och mitt brutna självförtroende gjorde att det tyvärr inte höll.

 

 

Utan att gå in på allt som har hänt, med oss, runtomkring oss, och mellan oss under alla år,

 

 så blev det iallafall vi igen 2001.

 

För gott!

 

Hoppas jag!

 

Hela mitt vuxna liv är det honom jag har velat ha, honom jag har drömt om.

 

Jag har haft förhållanden men ingen har tagit mig med storm så som Drömprinsen.

 

När livet tog en märklig vändning 2001 så dök han upp igen.

 

För att stanna.

 

Jag vågade inte tro på det förrän jag hade flyttat hit!!

 

Nu sitter jag här, med Drömprinsen och våra två underbara barn.

 

Här är så mycket kärlek i huset ♥

 

Kan inte ha det bättre!

 

 

 

 

 

 

(...så varför denna envisa oro inombords? )