Imorgon är det mors dag.
Sen ett par år tillbaka är dagen före Mors dag utsedd till ofrivilligt barnlösas dag.
För mig är detta en dag att tänka tillbaka på.
Minnas hur det var att må så fruktansvärt dåligt över det faktum att vi inte blev med barn, och också minnas den ofantliga glädje vi upplevde när vi äntligen lyckades.
Idag tänker jag extra mycket på de som kämpar och längtar, hoppas och förtvivlar.
Jag tänker med glädje på vänner som har blivit föräldrar på andra sätt än i sängkammaren.
Ivf, ICSI, äggdonation, spermadonation, adoption....
Tänker på de vänner jag har fått genom Internet, genom den tid i mitt liv då jag först trodde att jag var ensam om att känna si eller må så.
Denna dagen är en dag med många känslor och tankar.
Jag blir ödmjuk och tacksam för att vi har fått våra två mirakel.
Imorgon är det Mors dag.
Men jag tycker att denna dagen är minst lika viktig och värd att uppmärksamma.
