fredag 31 juli 2015

16 dagar, en evighet och en sekund.


 
Hur såg livet ut innan Trean kom?
 
Så märkligt hur allting förändras, men ändå är som det ska vara....
 
Idag har 16 dagar gått,
 
förstår inte riktigt,
 
tiden går och står stilla på samma gång.
 
Idag tog vi bort bandaget över snittet.
 
Det har läkt jättefint.
 
Kliar lite, men jag har inte ont där.
 
Uppe i magen/magmusklerna har jag lite "bucklor" och ömhet,
 
kan göra ont när jag reser mig eller har burit tungt,
 
men det känns ändå bra.
 
Vågen visar minus 14 kilo, önskar att resten kunde gå lika lätt - haha!!
 
Har svettats ut all överflödig vätska och slipper stödstrumporna för gott.
 
Triumf!
 
 
 
Dagarna flyter ihop, glad att ha maken hemma,
 
han är en klippa på alla sätt.
 
 
 
 
Igår fick jag möjlighet att köra ensam med bebis till min farmor, 90 år.
 
Det blev ett kärt möte.
 
Hon glömmer aldrig den enda dotter hon fick -
 
som hon miste efter bara sex månader...
 
...kanske är det därför hennes hjärta slår lite extra för mina tre?
 
Är så glad att jag har min farmor kvar.
 
Önskar att hon får hänga med ett bra tag till ♥
 
 
 
 
 

fredag 24 juli 2015

It's a girl!

 
 
Tisdagen 14/7 kl. 11:00 förlöstes vår tredje dotter med planerat kejsarsnitt.
 
Orsaken: tvärläge.
 
Ett välmående flickebarn med mycket hår.
 
4230 g, 52 cm.
 
Allt gick så bra det kan,
 
en positiv förlossningsupplevelse på alla sätt.
 
Största omställningen är förstås att vara hemma och föräldrar till tre,
 
men en dag i taget så fixar det sig.
 
Jag och den lilla kom hem i fredags för en vecka sen.
 
Amningen funkar fint och hon är jättesnäll.
 
Storasystrarna är väldigt stolta och glada.
 
Jobbigast är min kropp.
 
Och förstås att inte kunna lyfta.
 
Irma blev sjuk i söndags och det har varit tuffa nätter.
 
Men det går framåt.
 
Lever i vår lilla bubbla ett tag till innan verkligheten knackar på.
 
Så ha överseende med tystnaden här.
 
 
Lite bilder från förlossningen och BB:
 
 
 






 
 

tisdag 14 juli 2015

39+3

Igår på CSK. Vi snackar stor mage, asså....

 
Jahapp.

Då tar jag väl mina 99 kg (obs! INTE hundra!! Haha) och drar mig mot förlossningen...

Planerat kejsarsnitt idag är beställt.

Ruggigt nervös men förväntansfull.

Om några timmar träffar vi den nya världsmedborgaren ♥

Hoppas på två saker;

Att bebis mår bra,

och att jag återhämtar mig bättre än efter Irmas akuta ks.

Flickorna sover och det känns jättekonstigt att nästa gång jag träffar dom, är de storasystrar bägge!

Har kramat och snusat MYCKET på Irma inatt....

Nu KÖR vi!!

Håll gärna en tumme den som vill :-)

tisdag 7 juli 2015

7/7, 38+3.


Jahapp, klockan hann passera midnatt...

..så är det med oroliga sömnvägrande understimulerade barn...!

Förra dygnet, alltså måndag 6/7, tillbringade jag en stor del på CSK i Kristianstad.

Hade tid för tillväxtultraljud följt av läkarbesök.

Trodde nog inte att det skulle tjorva till sig som det gjorde, hade räknat max 1,5 h totalt -

nu blev det istället 4 timmar lite drygt...

Märks att det är semester och lite rörigt!

För att korta ner den milslånga historien, så -

ja, Tok i magen ligger som i en hängmatta och glider upp och ner längs min högra sida.

När TUL påbörjades låg huvudet snett neråt, när det avslutades var huvudet högt upp vid mina revben...!!

Varför ligga still när man kan härja?!

Barnmorskan fnissade flera gånger som ungen knölade ihop sig - så var fötterna vid hakan,

så var händerna på vift och rumpan nån heeeelt annanstans...

lite svårt för henne att få rätt på alla mått.

Men till slut så.

Babyn bedömdes väga 4030 g IDAG.

Inte så pyttelitet.

Efter ultraljudet fick jag ligga med ctg, den kurvan ville inte bli vettig på en halvtimme...

...och då hann läkaren vidare på annat, så jag fick vänta och vänta och vänta...

men till slut kom den stressade stackaren.

Mycket trevlig person.

Han gjorde också ultraljud för han tyckte det var intressant att se hur Tok låg.

Och han fick samma mått så storleken kan vi nog räkna med stämmer.

Vi pratade lite fram och tillbaka och till slut enades vi om planerat kejsarsnitt.

Då började jakten på de som håller i operationstider - och de hade hunnit gå på lunch...!

Så det fick bli en paus där så jag också hann ner och få i mig nåt, och lägga på bilen osv.

Hoppas att läkaren också hann äta, det glömde jag fråga...

Sen fick jag vänta ytterligare 45 minuter innan det äntligen blev ordnat med allt.

Tyvärr fanns det inte en enda möjlig tid denna veckan,

men nästa vecka fanns det tid på tisdagen.

Ska på inskrivning måndag.

Hoppas nu att bebis inte växer på sig så mycket på en vecka....

...och att det inte kommer igång av sig själv!

DET skulle vara snopet!!

Känns så himla skönt att det är bestämt.

Känner mig trygg med detta även om jag naturligtvis är orolig inför operationen....

...är ju lite läskigt att vara nyopererad mitt i sommaren, och att inte få lyfta Irma blir tufft...

men ett steg i taget!

Känns som att läkaren resonerade lite som barnmorskan -

två igångsättningar, värksvaghet, en sugklocka och ett akutsnitt -

vad är oddsen för att det skulle gå bättre denna gången?

Ett planerat snitt är ju ändå under kontrollerade former.



Men OM Tok skulle lägga sig rätt och OM jag kommer igång med strålande värkarbete av mig

själv innan tisdag - ja då kör vi såklart på en vaginal förlossning och klarar det med bravur!



Om en vecka lite drygt är vi fem i familjen om inte något annat inträffar.

Shit vad spännande!!!!