Hur såg livet ut innan Trean kom?
Så märkligt hur allting förändras, men ändå är som det ska vara....
Idag har 16 dagar gått,
förstår inte riktigt,
tiden går och står stilla på samma gång.
Idag tog vi bort bandaget över snittet.
Det har läkt jättefint.
Kliar lite, men jag har inte ont där.
Uppe i magen/magmusklerna har jag lite "bucklor" och ömhet,
kan göra ont när jag reser mig eller har burit tungt,
men det känns ändå bra.
Vågen visar minus 14 kilo, önskar att resten kunde gå lika lätt - haha!!
Har svettats ut all överflödig vätska och slipper stödstrumporna för gott.
Triumf!
Dagarna flyter ihop, glad att ha maken hemma,
han är en klippa på alla sätt.
Igår fick jag möjlighet att köra ensam med bebis till min farmor, 90 år.
Det blev ett kärt möte.
Hon glömmer aldrig den enda dotter hon fick -
som hon miste efter bara sex månader...
...kanske är det därför hennes hjärta slår lite extra för mina tre?
Är så glad att jag har min farmor kvar.
Önskar att hon får hänga med ett bra tag till ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar