7/7, 38+3.

Jahapp, klockan hann passera midnatt...

..så är det med oroliga sömnvägrande understimulerade barn...!

Förra dygnet, alltså måndag 6/7, tillbringade jag en stor del på CSK i Kristianstad.

Hade tid för tillväxtultraljud följt av läkarbesök.

Trodde nog inte att det skulle tjorva till sig som det gjorde, hade räknat max 1,5 h totalt -

nu blev det istället 4 timmar lite drygt...

Märks att det är semester och lite rörigt!

För att korta ner den milslånga historien, så -

ja, Tok i magen ligger som i en hängmatta och glider upp och ner längs min högra sida.

När TUL påbörjades låg huvudet snett neråt, när det avslutades var huvudet högt upp vid mina revben...!!

Varför ligga still när man kan härja?!

Barnmorskan fnissade flera gånger som ungen knölade ihop sig - så var fötterna vid hakan,

så var händerna på vift och rumpan nån heeeelt annanstans...

lite svårt för henne att få rätt på alla mått.

Men till slut så.

Babyn bedömdes väga 4030 g IDAG.

Inte så pyttelitet.

Efter ultraljudet fick jag ligga med ctg, den kurvan ville inte bli vettig på en halvtimme...

...och då hann läkaren vidare på annat, så jag fick vänta och vänta och vänta...

men till slut kom den stressade stackaren.

Mycket trevlig person.

Han gjorde också ultraljud för han tyckte det var intressant att se hur Tok låg.

Och han fick samma mått så storleken kan vi nog räkna med stämmer.

Vi pratade lite fram och tillbaka och till slut enades vi om planerat kejsarsnitt.

Då började jakten på de som håller i operationstider - och de hade hunnit gå på lunch...!

Så det fick bli en paus där så jag också hann ner och få i mig nåt, och lägga på bilen osv.

Hoppas att läkaren också hann äta, det glömde jag fråga...

Sen fick jag vänta ytterligare 45 minuter innan det äntligen blev ordnat med allt.

Tyvärr fanns det inte en enda möjlig tid denna veckan,

men nästa vecka fanns det tid på tisdagen.

Ska på inskrivning måndag.

Hoppas nu att bebis inte växer på sig så mycket på en vecka....

...och att det inte kommer igång av sig själv!

DET skulle vara snopet!!

Känns så himla skönt att det är bestämt.

Känner mig trygg med detta även om jag naturligtvis är orolig inför operationen....

...är ju lite läskigt att vara nyopererad mitt i sommaren, och att inte få lyfta Irma blir tufft...

men ett steg i taget!

Känns som att läkaren resonerade lite som barnmorskan -

två igångsättningar, värksvaghet, en sugklocka och ett akutsnitt -

vad är oddsen för att det skulle gå bättre denna gången?

Ett planerat snitt är ju ändå under kontrollerade former.



Men OM Tok skulle lägga sig rätt och OM jag kommer igång med strålande värkarbete av mig

själv innan tisdag - ja då kör vi såklart på en vaginal förlossning och klarar det med bravur!



Om en vecka lite drygt är vi fem i familjen om inte något annat inträffar.

Shit vad spännande!!!!