Redan torsdag.
Fattar inte riktigt vart dagarna tar vägen.
Idag har vi varit på hemmet och firat makens mormors 85årsdag.
Normalt sett hade jag jobbat, så jag är väldigt glad att jag kunde vara med idag.
Det var jättelängesen jag träffade henne nu.
Man ska vara rädd om de gamla så länge de finns kvar.
Saknar min egen mormor hela tiden.

I tisdags kväll fick jag en barnfri kväll, vi var ett gäng fina kollegor som avtackade en annan fin kollega :-)
Synd att skriva kollegor, egentligen, vi är mer än så.
Ett härligt gäng.
Så tråkigt att en ska lämna....men vi bor ju kvar i samma by!
En trevlig afton blev det.
Vore jag inte gravid med ont överallt så kunde jag stannat hela natten!

Annars...
Dagarna flyter på i en dimma.
Sover när jag kan på dagtid.
För på nätterna har jag för ont.

Finns så många smågrejer jag skulle göra men jag kan verkligen inte.
Frustrerande som bara den.
Hoppas innerligt att kroppen repar sig snabbt efter förlossningen denna gången!
För jag tycker inte om att inte kunna göra nåt!