En månad sen.

Den vackra buketten från min farmor.

Så vackert, så hemskt, så oerhört.

Här ska ditt stoft vila. Barnen vill tända ett ljus snart ♥

För en månad sen gick vi på darriga ben till stora kyrkan i Hässleholm.

En månad sen vi tog vårt sista farväl av dig, Pia.

Förra året, men ändå nyss.

Så märkligt det är.

Overkligt.

Barnen pratar om dig.

De säger att du är en ängel och kan flyga.

Häromdagen såg vi ett "öga" i den grå himlen, fyllt av ljus.

Lava sa att det kanske var Gud som tittade ner.

Eller kanske du.

Som tittade ner på oss och på din dotter.

Irma pratar ofta om Döden.

Hennes begrepp är enkelt -

Kärleken är störst, Döden är sorglig.

Jag håller med och gråter när barnen sover.

Det var inte såhär det skulle bli.

Men en månad har gått.

Sen vårt sista farväl i en fullsatt kyrka.

Du kommer alltid att saknas.

♥