Idag fick jag en 65 år gammal guldring och mitt hjärta ville brista.

Kira och jag hälsade på min farmor, i hennes lilla röda hus med vita knutar.

Rosorna blommar där nu och doftar ljuvligt. 

Farmor är 91 år och bor ensam.

Ingen hemtjänst eller färdtjänst. 

Hon har aldrig haft körkort men klarar sig bra ändå.

Men nu är hon..... 

gammal. 

Hon hade varit så dålig efter midsommar att hon ville sluta sina dagar.

Min farbror hade skjutsat in henne till akuten.

Allergi mot den medicin hon fick senast.

Blåsor och utslag över hela kroppen, feber, svullnad,
värk....

Idag var första dagen hon var piggare.

Pigg som i orka dricka kaffe och äta ordentligt. 

Det gör ont i mig att hennes ork tryter. 

Idag gav hon mig den guldring hon fick av farfar när min pappa föddes.

"Som ett minne av mig och din far."

Kira fick hennes konfirmationsring. 

Den fick farmor av sin farmor, 1939.

"Som ett minne av mig eftersom jag inte har kunnat göra saker åt henne."

Jag blev rörd, ledsen och glad. 

Men mest ledsen. 

Jag vill ha kvar min farmor ett tag till.

Hon får inte ge upp nu.

Hur ska jag klara mig utan henne?