Irma såg en bild på Facebook, på ett par som kysser varann.

Hon gick bara förbi, men stannade upp, pekade och sa:

"Puss?"

Jag log och svarade, "ja, puss."

Hon log med hela lilla ansiktet och sa: "PUSS!"

och kastade en slängkyss till mig innan hon knallade vidare ♥



Det är såna här ögonblick som gör mig så varm i hjärtat.

Men också bedrövad, för jag vet att jag inte kommer att minnas det.

Kommer inte att minnas hennes blick, hennes tonfall, hennes strålande aura.

Ibland önskar jag att jag kunde filma ALLT.


Försöker njuta av mina fina barn och deras härliga utveckling,

               (här och nu!)    

och inte tänka för mycket.


Men ibland.

Gör.

Det.

Ont.