Till Pia.

Har försökt rensa hjärnan tillräckligt för att kunna skriva här om vad som har hänt.

Men tankarna vill inte samarbeta...

så här kommer det i en enda röra.



Jag fick ett telefonsamtal från min mamma.


Inget märkvärdigt att mamma ringer, förstås, men det var på kvällen, och oväntat.

Hon frågade om jag satt ner, jag svarade nej och hann tänka att nuhardethäntnåt -

och så berättade hon det ofattbara.

Jag trodde liksom att jag hörde fel, eller att hon sa fel, men jag hörde ju rätt.

Hon sa att Pia har avlidit.

Jag hade feber och ont i halsen, kan säga att jag satte mig ner

för benen ville inte riktigt bära.


Pia Roos - min svägerska, min lillebrors fru och Moas mamma.


32 år och finns inte mer.


DÖD.



Det är så ofattbart att det inte går att tänka på.


Fina Pia, med den sköna rösten och den goa humorn,

Pia, med det stora hjärtat......

Jag säger att jag inte gråter för din skull, att jag gråter för de du lämnat kvar.

Jag gråter av ilska - att du inte fick bli frisk.

Jag gråter av ångest - att du inte får se din dotter växa upp.

Jag gråter av sorg - att du kommer att fattas oss i alla våra dagar.

Självklart gråter jag för dig!!! 

Samtidigt känner jag en lättnad, att du slipper må så fruktansvärt dåligt mer.

Du slipper kämpa och slåss för att få hjälp.

Jag bara önskar att du hade fått den hjälp du behövde för längesen.



Snälla, bli en ängel (eller älva om du får välja)

- sjung på ditt moln i din himmel, och vaka över de dina här på jorden





Vila i frid, känns så fel att skriva.

Jag väljer - sov gott.

Sov gott, fina du.

Fri från allt som gjort dig så illa.



Du kommer alltid att fattas oss.



Alltid.

Vinter!

Åh vilken lycklig Lava igår morse!

Hon skuttade runt och ropade att det var snö, och var utanför dörren nästan innan jag hann vakna...

Blåste kallt men annars härligt.

Vad är det egentligen som gör första snön så magisk?

Vad hände?

Tiden.

Fattar verkligen inte.

Det händer saker, i det egna lilla livet och ute i världen,

man hinner liksom inte med.

Och allt som sker är inte av godo...

...men det behöver vi inte ta här...



I mitt lilla liv rusar dagarna förbi.

Kira har hunnit bli hela fyra månader.

En pigg och glad tjej för det mesta.

7,8 kg och 65 cm.



Lava uppvisar lite sexårs-"trots",

jag förstår att det är en enorm omställning att lämna förskolan och gå i skolan.

Det börjar sjunka in nu.

Mycket känslor som svallar över.

Men en härlig tjej som är väldigt klok.


Irma har ett sjuhelsikes humör, det är mycket bråk med Lava.

Maken kämpar på med hennes rum,

det märks att hon behöver sin egen plats nu.

En otroligt rolig tjej när hon är på det humöret,

typiskt "mellanbarn" - lite clown som vill göra andra glada :-)


Jag är hormonell - mer än nånsin - mitt humör är ungefär som tjejernas...

Vill inte sluta amma alltför tidigt, har ju bara goda erfarenheter,

men det känns som att jag behöver ta tag i mig själv.

Ju längre man väntar, ju tuffare....


Har ju inte levt ut min fyrtioårskris än!


Önskar att jag hade tiden att sitta vid datorn och skriva av mig lite här ibland,

men oftast somnar jag med Irma på kvällen -

och sen pallar jag inte gå ner igen...

(och mobilsurfande funkar mest bara till instagram och Facebook...)


Jaja.

Blev ruskigt besviken när jag läste att vårdnadsbidraget slopas efter nyår.

Hade sååå hoppats att kunna vara hemma med Kira tills hon blir två år....

....nu vet jag inte riktigt hur det blir.

Alternativet för att kunna vara hemma länge är att ta ut noll föräldradagar fram till sommaren.

För sen måste man ju ta ut fp de dagar man skulle ha jobbat....

annars är det skolk :-(

Urbesviken på regeringen.

Bättre att de hade gjort vårdnadsbidraget mer attraktivt så fler utnyttjar det.

1-3-åringar behöver inte gå på förskola.

Och med de larm som kommer dagligen om förskolornas underbemanning.....

uppmuntra de föräldrar som vill vara hemma med sina barn!!!

Jag tycker fortfarande att det är galenskap att behöva lämna ettåringar i stora barngrupper hela dagarna...

...samtidigt förstår jag ju att det är svårt för många att lösa det.

Är oerhört tacksam att vi har kunnat vara hemma ganska länge med Lava och Irma.

Håller tummarna att vi kan lösa det även för Kira ♥