Vad hände?

Tiden.

Fattar verkligen inte.

Det händer saker, i det egna lilla livet och ute i världen,

man hinner liksom inte med.

Och allt som sker är inte av godo...

...men det behöver vi inte ta här...



I mitt lilla liv rusar dagarna förbi.

Kira har hunnit bli hela fyra månader.

En pigg och glad tjej för det mesta.

7,8 kg och 65 cm.



Lava uppvisar lite sexårs-"trots",

jag förstår att det är en enorm omställning att lämna förskolan och gå i skolan.

Det börjar sjunka in nu.

Mycket känslor som svallar över.

Men en härlig tjej som är väldigt klok.


Irma har ett sjuhelsikes humör, det är mycket bråk med Lava.

Maken kämpar på med hennes rum,

det märks att hon behöver sin egen plats nu.

En otroligt rolig tjej när hon är på det humöret,

typiskt "mellanbarn" - lite clown som vill göra andra glada :-)


Jag är hormonell - mer än nånsin - mitt humör är ungefär som tjejernas...

Vill inte sluta amma alltför tidigt, har ju bara goda erfarenheter,

men det känns som att jag behöver ta tag i mig själv.

Ju längre man väntar, ju tuffare....


Har ju inte levt ut min fyrtioårskris än!


Önskar att jag hade tiden att sitta vid datorn och skriva av mig lite här ibland,

men oftast somnar jag med Irma på kvällen -

och sen pallar jag inte gå ner igen...

(och mobilsurfande funkar mest bara till instagram och Facebook...)


Jaja.

Blev ruskigt besviken när jag läste att vårdnadsbidraget slopas efter nyår.

Hade sååå hoppats att kunna vara hemma med Kira tills hon blir två år....

....nu vet jag inte riktigt hur det blir.

Alternativet för att kunna vara hemma länge är att ta ut noll föräldradagar fram till sommaren.

För sen måste man ju ta ut fp de dagar man skulle ha jobbat....

annars är det skolk :-(

Urbesviken på regeringen.

Bättre att de hade gjort vårdnadsbidraget mer attraktivt så fler utnyttjar det.

1-3-åringar behöver inte gå på förskola.

Och med de larm som kommer dagligen om förskolornas underbemanning.....

uppmuntra de föräldrar som vill vara hemma med sina barn!!!

Jag tycker fortfarande att det är galenskap att behöva lämna ettåringar i stora barngrupper hela dagarna...

...samtidigt förstår jag ju att det är svårt för många att lösa det.

Är oerhört tacksam att vi har kunnat vara hemma ganska länge med Lava och Irma.

Håller tummarna att vi kan lösa det även för Kira ♥