tisdag 29 december 2015

Såå trötta! Men glada ♥

Detta året går mot sitt slut.



Ett omtumlande år för vår familj.

Glädje och lycka blandat med sorg och förtvivlan.

En Kira kom till oss ♥

Min storebror gifte sig ♥



Tre dödsfall på en månad (!)

Pappas öde....



Jag är så tacksam att jag inte arbetar just nu för då hade jag gått in i väggen, helt klart.

Är så trött hela tiden men kan inte koppla av.

Känslorna flyger omkring.

Emellanåt går det bra.

Emellanåt funkar jag bara inte.

Ibland gråter jag fulgråt när barnen sover.

Ofta drömmer jag mardrömmar.



När jag är vaken ensam på natten tänker jag alltid att jag är så tacksam för vad jag har.

Och blir jag rädd att mista allt detta....

Ångest.

Egoism.



Igår var jag hem till pappas hus, det hade hunnit bli mörkt och jag var ensam.

Det kändes så FEL att gå in där.

Blev så ledsen efteråt.

Saknar det som var.



Men, som en person jag beundrar brukar säga -

ingen mening att älta, man gör bara sig själv illa.

Sant.


Nu blickar vi snart framåt, måtte 2016 bli ett alldeles underbart år,

både i liten och stor skala.


Fred på jorden och frid i sinnet.




Let's go!
























torsdag 24 december 2015

God jul

Det blev visst jul ändå....

Granen är klädd och klapparna på plats under den.

Maken tog de båda stora tjejerna med sig och sågade gran på svärfars mark.

Sen hjälpte de mig att klä den.

Baby Kira var mycket intresserad!

Hon har förresten hunnit bli fem månader - och varit på både bröllop och begravning...



Pappa är på sjukhus sen 29;e november, jag undrar om han någonsin blir sig själv igen....
Det tar på krafterna, mer än jag trodde...

Livet är en berg-och-dalbana som min kära farmor brukar säga.

Jag är så oändligt tacksam över mina barn, min make, är så glad att vi har det bra.
Man måste våga ta vara på livet.
Man vet aldrig vad som händer.

Mitt hjärta brister för lillebror och min brorsdotter.
Men de klarar sig, de har varandra och Pia lever i deras hjärtan ♡

Det är julafton nu.

En god jul önskar jag till alla.

Och med hopp om fred och frid i både stora och små sammanhang....



fredag 4 december 2015

Det mest förfärliga.



Lillebrors fru har lämnat oss, och vi står alla handfallna inför chocken, tomheten, sorgen....

Det finns inte ord.