Såå trötta! Men glada ♥

Detta året går mot sitt slut.



Ett omtumlande år för vår familj.

Glädje och lycka blandat med sorg och förtvivlan.

En Kira kom till oss ♥

Min storebror gifte sig ♥



Tre dödsfall på en månad (!)

Pappas öde....



Jag är så tacksam att jag inte arbetar just nu för då hade jag gått in i väggen, helt klart.

Är så trött hela tiden men kan inte koppla av.

Känslorna flyger omkring.

Emellanåt går det bra.

Emellanåt funkar jag bara inte.

Ibland gråter jag fulgråt när barnen sover.

Ofta drömmer jag mardrömmar.



När jag är vaken ensam på natten tänker jag alltid att jag är så tacksam för vad jag har.

Och blir jag rädd att mista allt detta....

Ångest.

Egoism.



Igår var jag hem till pappas hus, det hade hunnit bli mörkt och jag var ensam.

Det kändes så FEL att gå in där.

Blev så ledsen efteråt.

Saknar det som var.



Men, som en person jag beundrar brukar säga -

ingen mening att älta, man gör bara sig själv illa.

Sant.


Nu blickar vi snart framåt, måtte 2016 bli ett alldeles underbart år,

både i liten och stor skala.


Fred på jorden och frid i sinnet.




Let's go!