Jag har alltid älskat havet.
Oavsett väder.
Det är nåt med havet som talar till mig.
I söndags var jag,min mamma och min tös hos E och J.
Tio år sen jag var där.
De bor ganska nära havet så en promenad till hamnen blev det.
Just i söndags var det ganska ostadigt väder, åska,sol,blåst,regn i en enda röra.
Men nere vid havet var det iallafall uppehåll.
Blåste ordentligt.
Min lilla älskling sprang och busade, men plötsligt bara satte hon sig på en bänk och tittade ut över havet.
Precis som jag alltid har gillat att göra.
Jag undrar så vad hon tänkte på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar