Årsdagar.

Igår fick jag ett jättefint meddelande av en "nätvän", det gav mig en så varm känsla och jag blev uppriktigt glad och rörd.

Senaste tiden (ÅRET!) har varit en känslomässig berg-o-dalbana, vissa dagar går all energi till att bara sätta ena foten framför den andra och hålla fokus på barnen...

....andra dagar är det bättre.

Tack och lov!


Är glad att jag är föräldraledig, just nu hade jag inte orkat hålla skenet uppe på jobbet...


---


Första advent närmar sig, den tid på året jag brukar uppskatta nästan allra mest.

Tycker om när det lyser så fint av adventsstjärnor och ljusstakar.
Ett varmt ljus som ger lugn.

Men förra advent var ju en minst sagt omvälvande helg, så det känns lite konstigt allting.

Imorse var det vardagsgudtjänst i S:t Petri kapell, jag och Kira gick dit eftersom både Irmas förskola och Öppna Gruppen brukar gå dit.

Tände ljus i ljusbäraren och sände en tanke till Pia.

Att ett år har gått sen hon fanns är helt sanslöst!



Man ska fira livet så länge man lever, och uppskatta det man har -

för sin egen skull, men också för deras skull som inte fick vara med längre...






Mer kärlek och omtanke mellan människor, är det enda jag önskar mig i julklapp!