Nationaldag och Dagen D.

Det haglar inlägg här, känns jag tjatig? ;)

Idag är det Sveriges Nationaldag.

En dag som alla andra, jag borde verkligen lära mig att fira den...

...jag menar - alla anledningar till att äta tårta och ha kalas är väl bra? :)


En sak som jag faktiskt har uppmärksammat desto mer idag är att det är 70 år sen Dagen D.

Helt overkligt att en heeeel livstid har passerat sen den ödesdigra dagen.

Kan inte låta bli att tänka på hur livet i Europa kunde ha sett ut idag om saker tagit en annan vändning.

Well.

Ingen dysterkvist nu.

Jag och Lava var äntligen hos fina vänner och uppvaktade till deras bebis -

en ljuvlig liten filur som är 3,5 månad redan...

Make och Irma skulle varit med, men Irma somnade en halvtimme innan vi skulle gå,

så det får bli en annan gång.

Vi bjöds på svenska jordgubbar med vispad grädde, mumma!

Så roligt att träffas och prata, vi har inte träffat dem på.... ÅR....

och ändå bor vi ett stenkast (ja, på riktigt!) ifrån varandra!

*skäms*

Hoppas ses snart igen,

jag kanske kan övervinna mina sociala fobier och faktiskt bjuda hem dem.

Önskar bara att vi hade vår "utemiljö" fixad så man kan sitta ute i sommar...

...hoppas vi kan få till det snart.



Jag är så gräsligt trött, jag fattar inte -

borde inte orken hitta tillbaka snart....

....eller den väntar tills jag ska börja jobba igen?

*ironi*


Irma snurrar runt runt tills hon trillar och skrattar lyckligt,

maken är trött efter dagens röntgen,

och Lavas öga börjar återta normal form efter ett troligt insektsbett -

ordningen återställd hos Cirkus Wihlborg?



 :)