Besvikelse.

Det finns inget på denna jord som ger mig en större klump i magen än föräldrar som sviker sina barn.

Att ta hål på förväntans ballong gång efter gång och släcka ljuset i deras barnaögon -

det är fan grymt.

Vad gör det med barnet?

Hur blir barnet som vuxen, i relation till eventuella egna barn?

---

Jag är fortfarande barn till mina föräldrar.

Och blir fortfarande lika fruktansvärt illa vid mig varje gång jag blir sviken.

Nu gäller det ju både mig och MINA barn när det är något som ställs in.

Kämpar ner en stor klump i halsen, sväljer gråten och försöker ladda för att förklara för mina älskade ungar.....

...blir tokig.

Önskar att jag hade ett kallare hjärta och kunde säga upp ett blodsband.

Men jag kan inte.



Jävla skit.