Syskonkärleken håller i sig!

...ingen mästerfotograf, ingen bra kamera -
bara glad att lyckas fånga såna här ögonblick på bild :)

Halloween går oss förbi.

 

...begriper inte var all tid tar vägen, hinner inte ens skriva ett par rader i dagboken...

...eller, ORKAR, är nog rätt ord.

Är så trött när jag väl får en minut för mig själv att jag inte vet vad jag ska göra :-D

 

Idag var svärföräldrarna underbara och tog hand om Lava från kl 11 till 16.

Irma ÅTåtåtåtåtÅT och sov kanske tio minuter åt gången... i famnen...

så fort jag la ner henne så vaknade hon...

 

så jag satte mig och glodde på en film, det är ju vila det också...

men klockan 14 kunde jag lägga ner henne så hon sov och då somnade jag!

Som en gråsten sjunker till havsbotten!

1,5 tim sömn - helt underbart!! :)

 

Nu väntar jag på att maken ska komma hem.

 

Lava tittar på tv (eller ja, busar föra tt inte somna...) och Irma sover med napp i mun.

Har undvikit napp några dagar för hon tar fel sen när hon ska äta (AJAJ),

men inatt och idag har det varit tvunget att ta till den lite...

Finaste snuttefilten (Teddykompaniets limited edition krokodil) ligger nästan över hennes ansikte.

Jag nojar, men vill hon ha den där så...

 

Krokodilen lyckas ju hålla kvar nappen så hon vaknar inte hela tiden.

Får se det som positivt :)

 

En månad imorgon.

Då ska vi till BVC.

Måste ha Lava också med mig eftersom svärfar ska till CSK med sitt öga.

Men det ska väl gå.

Får ge oss iväg i god tid.

 

 

....sen är det bara fredag kvar så vi klarat av hela veckan utan make och dagis :)

 

 

tävlingsdags!

Jag tävlar hos Lady Thirty om en åkpåse från Buppa Brand!

Klicka här för att tävla du också.

Vinnaren dras 10/11 2012.

 

 

(Behöver jag tala om att jag gillar The Buppa Brand...??

Spring o tävla nu.

Schas!! )

Dag ett utan maken hemma avklarad.
Det började bra med två vakna barn 05.20.
Den som fyller fyra veckor idag somnade om efter ett skrovmål men den stora tyckte att det var uppstigning.
Så tidigt brukar hon inte vakna...

vi överlevde dagen (även om jag just nu är YR av trötthet och borde sova...!! )

Jag beundrar alla supermammor som fixar och donar hela dagarna, och ändå har änglars tålamod och aldrig brusar upp och pysslar med barnen och, och, och...

Vår dag innehöll en promenad till konsum, bak av mjölkfria muffins, en enkel lunch, efterlängtat besök av kompisen C och hennes grabbar (märktes att barnen hade saknat varann!) - en balja kaffe och prat var livräddaren idag! - film och varm choklad i soffan med Lava....

Maken kom hem lagom till nattning, så jag och Lava kunde somna ihop.
Ja jag sov trekvart med henne där. Behövdes!

Svårt att få ihop amning och sömn på den lilla så att det inte krockar med kaka i ugn eller matdags för oss.
Men vi jobbar på det.

Vi hade en bra första dag själva.

Nu är det bara resten av veckan kvar.
Höstlov = ledig Lava.

Jag känner att jag lever.

Och ja.
Jag njuter faktiskt trots att jag är ur form.

Älskar de här två coola tjejerna som är våra döttrar <3

TÄVLING - vinn en barnvagn!

Jag tävlar om duovagnen Copenhagen från Anna of Scandinavia hos Agnes!
Var med och tävla här du också!

 

 

Detta vill man ju inte missa!

Bvc.

Lillasyster ökar fint i vikt.
Skönt att amningen funkar så bra.
Hon vägde 4760 idag!
Snart 5 kg....
57,5 cm.
Men längden känns som att den inte stämmer till hundra procent.
Sköterskan sa det också.
Ena gången sträcker de ut sig och andra gången kryper de ihop.
De där bebisarna.
Hon verkar iallafall må fint, vår Irma.
Bra det!

Höstpromenad.

Idag var Lava på förskolan.
Skönt för oss alla.
Maken hemma sjuk.
Skönt för mig, då han är en klippa.
T ex så sov han med liten imorse så jag kunde spendera morgonen med Lava i lugn och ro.

Efter lunchtid gav jag mig ut på barnvagnspromenad.
Knappt sju grader varmt men friskt och skönt.
Irma sov som en stock!

Klarade av mina ärenden i byn och gick lagom raskt.
Känns i mage och rygg.
Fast vägde mig idag och blev motiverad.
Minus 14 kg.
Det får gärna fortsätta såhär.
(Men jag trillar väl dit på fika och kvällsätande igen sen... )

Träffade en pensionerad barnsköterska på apoteket, hon jobbade när Lava var nyfödd.
Hon gratulerade till lillasyster och pratade en stund.
Såklart undrade hon hur det gick denna gången.
Hur komprimerar man den berättelsen till fem minuters kallprat??

---

Bilden ovan är tagen på vägen hem från byn, de har skogat utanför gamla smedjan så nu ser man trappan upp till vattentornet.
Själva vattentornet är väl kamouflerat nu när det är höst.

Ser du det?

Tävla om en Buppa-åkpåse!!

 

Rusa genast till Mmmalin och var med du också!!! 

Avslutas 4/11.

 

 

Jag rekommenderar absolut produkterna från The Buppabrand,

Surfa dit o kika lite vetja :)

 

 
 

...provade att köra bil idag.
Första gången på nästan fyra veckor.
Det var lite darrigt men det gick.

Körde ner till "stora Ica" med Lava som sällskap.
Hon var bara lite busig i affären.
Men hjälp vad hon pratar högt nuförtiden.
Jäkla dagis.

Två små kassar med mat kändes ungefär som hantlar på 50 kg styck.
Men jag kämpade.
Lava försökte tappert hjälpa.

Väl hemma slog tröttheten och trotsen till för fröken.
Hon skulle inte kliva ur bilen.
När jag hade knäppt loss henne smet hon ner i baksätet och vägrade gå ur.

Där stod jag som ett fån och insåg mina begränsningar.

Hon vet så väl att jag varken kan fånga eller lyfta henne just nu.
Ingen kul situation alls.

Vet inte hur länge jag försökte förhandla men efter en evighet gick hon med på att komma ut och söka efter Bambi som var ute.

Genast blev hon sitt söta goa jag igen, och gick och ropade på "skrället".

Och nog kom katten! :)

Imorgon är det tänkt att Lava ska på dagis, hon behöver verkligen det. Spelar ingen roll hur duktig hon kan vara att leka själv och sådär, hon behöver stimulans som jag just nu är oförmögen att ge.

Svärfar har lovat att skjutsa henne imorgon.
Är maken nu sjuk och kan ha Irma hemma kunde jag väl kört men har vi nu bestämt med farfar så är det bäst för Lava att inget ändra.

Jag och hon somnade gott tillsammans kl 19 ikväll.
Maken väcktes kl 23 för den minsta var hungrig.
Hon åt och somnade.

Så nu ska jag försöka somna om!

Hoppas på fyra timmar till nästa amning.

Natt natt världen.

Glad post.

Synd att hon inte ringde för jag vill gärna få prata...
Men jag gillar glad post.

Bak.

Igår gick vår spis sönder.
Make och Lava åkte och köpte ny.
Snabba ryck!

 

Idag har jag och Lava invigt ugnen med hastbullar.

Recept från hovkonditorn

Tyvärr hade jag ingen mandelarom men de blev goda ändå!

Lava gillade "strösslet" bäst.

 

(Jag är också tokig i pärlsocker,

nåde den som bjuder på t ex chokladbollar med KOKOS på!! :-D

T o m fiket har börjat med pärlbollar, haha, har jag varit där mycket eller??)

 

Maken har feber och är hemma.
Irma sover just nu i hans famn.

Skönt att ha honom här, känner mig inte redo att klara mig själv.

Har ont i ryggen efter obekväm amningsställning (vi har verkligen inga bekväma möbler!!) och magen är ett kapitel för sig....

 

Inatt har jag själv tagit upp den lilla varenda gång.

Bytt på henne tre gånger och ammat två och gett napp och vaggat och...

 

inte konstigt att jag är trött och har ont i ryggen.

 

Men imorgon är en annan dag.

Vänskap.

...funderar mycket ikväll.

Vänskap, det är ett begrepp som har förändrats med åren...
Och med tekniken.

Bästa vänner förr - då träffades man eller pratade i telefon varje dag.

Idag har jag bästa vänner jag lärt känna genom Internet, vi träffas kanske en gång om året eller två, och pratar eller skriver inte varje dag.
Ändå betyder dessa människor så mycket för mig.

Har också bästa vänner från förr, vi pratar ohyggligt sällan men när vi träffas är det som det alltid har varit.
Och det är så skönt, att i denna otrygga värld ha kvar något bestående.

Just nu önskar jag att jag kunde lyfta bort smärta och sorg från vänners hjärtan, och genom magi göra allting bra.

Tyvärr kan jag inte hjälpa.

Kan bara finnas här.

Kärlek.

Första badet blev inte förrän idag eftersom hon blev förkyld, den lilla.

 

Men hon uppskattade det iallafall.

 

Dagens BVC-besök:

 

55 cm, 4510 g.

 

 

Mitt HB; 128! Skönt.

Men är trött ändå.

 

Lillasyster och jag följde med och hämtade på dagis idag, så nu har fröknarna också fått se henne.

 

Annars;

 

trött. Trött tröttelitrött.

 

Men full av kärlek!

Äta,sova.

Irma somnade i sin säng kl 22 och vaknade 03.
Glufsade glatt i sig från båda sidor och somnade om efter en halvtimme.
Nu håller jag andan och hoppas att hon sover fyra timmar till.
Isåfall är vi på rätt väg!

Känns helt otroligt att hon sover så bra och så länge i sträck.
Undrar om det håller i sig?

Storasyster minns jag som att vi ammade nätterna igenom och sov korta stunder bara.
Jag trodde inte att man kunde amma med tre, fyra timmars intervall.
Men det verkar ju funka för Irma.

Jaja.
Det har bara gått två veckor lite drygt.
Saker och ting ska ändras många gånger misstänker jag.

Men just nu är jag tacksam för all sömn jag kan få.
Försöker läka så gott det går.

Nu inatt har jag visst legat dumt för jag har ont.
Vill försöka klara mig utan att ta för mycket Alvedon.
Nåt starkare vill jag inte ta.
Det jag fick utskrivet tog slut i fredags, och sen blev det maxdos Alvedon över helgen.
Nu försöker jag klara mig så gott det går.

Och just precis nu borde jag försöka somna om.
Den lilla är vaken men har nappen och är tyst.
Hoppas att hon kan somna själv så jag slipper lyfta fler gånger just nu....

Min förlossningsberättelse...läs den som ids!

Torsdag 27/9:

Hade tid till läkare på mödravården i Hässleholm för samtal kring att jag bär stort barn.

SF-måttet och tre tillväxtultraljud visade på c:a 5 kg eller mer om jag skulle gå tiden ut.

Beräknat BF 4/10.

Klockan 8 på morgonen ringde läkaren för att meddela att hon bokat tid åt mig på Obstetriska i Kristianstad istället.

Hon tyckte inte att det skulle vänta längre utan att bedömning för igångsättning var det som gällde.

Tiden jag fick var 9.30 så det blev BRÅTTOM här.

Ringde hem maken som jobbade på orten den dagen, och Lava fick slippa dagis och följa med istället. Hon blev ju orolig såklart, men vi pratade om saken och hon var ok med att följa med och lämna mig på sjukhuset.

Pussade min dotter adjö utanför sjukhuset 9:15.
Vinkade länge när de körde.
Inte visste jag då att jag inte skulle se henne igen förrän hon var storasyster!


Uppe på Obstetriska:

CTG-kurva kördes, den var bra.

Läkare J undersökte, han tyckte att vi skulle köra på igångsättning med en gång.

Fick välja denna dag eller nästa, så lånade en telefon och ringde maken.

Han tyckte att jag skulle stanna.

Han skulle ändå in till stan med sin pappa senare på dagen så han skulle lämna BB-väskan då.
Så….

Blev inskriven på förlossningen, fick svida om till snygga landstingsdressen och en kanyl sattes i handen.

Induktion med propess påbörjad kl. 12:00

CTG 12:05-13:05

Massa väntetid pga hög arbetsbelastning på förlossningen och ont om rum på BB.

Maken kom och lämnade mina saker strax efter kl 15.

Han stannade 1,5 tim – sen fick han åka hem och ta hand om vår tös.

18:30 hamnade jag äntligen på ett rum på BB.

Fick dela med en tjej som var i v 32.
(hon åkte hem dagen efter)

Fredag 28/9:

CTG 7:40-8:10

Väntan väntan hela dagen.

Grymt hög arbetsbelastning på förlossningen så jag fick inte komma ner förrän kl 19.
Skulle fått ny propess vid lunch, nu fick jag ingen förrän kl 21!!!!
Fick ligga kvar med CTG till 22:15
Sammandragningarna ökade på och mer ont i ryggen men inget mer.


Lördag 29/9; min födelsedag…

37 år gammal och grät som ett barn när jag vaknade.
Saknade min dotter och min man.
När jag insåg att jag inte skulle få träffa dem rasade hela världen.
Hoppades att i alla fall bebisen ville komma… men tji.
En läkare, M, kom in vid 10-tiden och var tråkig.
Eftersom propessen sattes så sent igår skulle det troligen inte bli någon ny satt ikväll!!!
Pga deras höga arbetsbelastning och att han tyckte det var onödigt att sätta igång nåt över natten..
Kul.
Vad fan gör jag här då? Tyckte jag.
Men sa inget.
Kändes för jävligt att tillbringa så många dagar PLUS min födelsedag ifrån min familj, när de inte hade tid med en på sjukhuset…
Och tanken på att den i magen skulle bli ännu större skrämde mig.
Pratade med underbara barnmorskan B rätt mycket.
Hon var både sympatisk och rolig, och hon såg till att de satte in en flagga till mig och att alla sa grattis  Hon lyfte mitt humör och gjorde min födelsedag uthärdlig.
Jag fick t o m smita ner till cafeterian och handla present och godis till mig från mig.
Kändes bättre sen.
Fick en ny rumskamrat, hennes bebis vill komma för tidigt (v 28). Så hon ville inte ha några dumma sammandragningar, och jag önskade att jag kunde få dem…
Hon var trevlig att prata med.
Min make hade skickat en film till mig på mobilen när vår dotter sa grattis mamma och berättade saker och kastade slängkyssar.
Åh saknad!
Min fina make kom en stund på kvällen!!!
Vilken överraskning ♥
Han visade bilder på vad de hade hittat på och berättade om hur duktig vår tjej är där hemma.
Skönt att höra.
Senare; CTG-kurva. Helt ok.
Lite mer sammandragningar men inget som gjorde ont.
Kl 21 drogs propessen, fick ingen ny.

Söndag 30/9:

Sov ok, vaknade rätt mycket men mest pga att jag börjar bli förkyld.
Jippi.
Frågade en barnmorska om det fanns nån plan för min dag. Jodå.
Kl 11 fick jag komma ner till förlossningen.
CTG – helt ok.
Bästa läkaren A (som förlöste vår dotter) undersökte mig.
Hade i alla fall öppnat mig så pass att hon kunde nudda bebisens huvud.
Hon bjöd på en hinnsvepning, och ny propess sattes.
Känslomässigt är det en berg-o-dalbana…
Att hoppas, vänta, tvivla – och försöka ladda om….
Min snälle make kom med laptop på kvällen och var ett rart sällskap ett tag.
Trött och förkyld kände jag mig när han kört.

Måndag 1/10:

Blev nerkörd till förlossningen 3 på natten, fick två citodon och sova ett par timmar.
På morgonen fick jag träffa dr J igen.
Han gjorde mig lite nervös med sina alternativ; ballongkateter eller snitt.
Men vid undersökning lyckades han ta sönder hinnorna!
Han lovade mig snitt senast nästa dag ifall inget skulle hända.
Jag kände mest att; gör vad fan ni vill, bara vi får en frisk bebis snart så jag får åka hem till min familj snart!!
Vattnet rann hela tiden.
Ringde min käre make och bad honom komma under dagen.
Från lunchtid ungefär fick jag värkstimulerande dropp.
Kl 14:00 tog barnmorskan A över, hon var min MVC-barnmorska under förra graviditeten och jag kände sånt lugn när hon kom in.
Har sånt förtroende för henne. På alla sätt.
Maken kom då nångång också tror jag.
Eller strax innan.
Kl 15:30 började jag med lustgas för då gjorde det ont.
Var lovad västerviksmetoden som bedövning.
Meeen…. A lämnade rummet för att förbereda den.
När hon kom tillbaka, med läkaren, var jag fullt öppen och hade krystvärkar.
Så ingen bedövning inte.
Jag frågade om jag fick krysta, vilket jag fick, men det var rätt meningslöst eftersom bebisen inte ville komma förbi spinae.

*här vet jag inte riktigt vad som hände och varför.
Men maken tror att bebisen började bli medtagen.
De diskuterade att öka droppet men tydligen var bebisens pH-värde inte bra så de ville inte fortsätta.
Och jag som hade mina dumma krystvärkar skulle väl inte orka ändå.
Så de började mumla om snitt, jag bad dem prata lite högre (tror jag)
Läkaren kom till mig och skulle börja förklara men jag sa bara åt dem att ta ut ungen.
Typ ”ut med henne”
Ville inte vänta längre.
Och definitivt inte fortsätta ha ont och krysta om det inte gjorde nytta.
De snodde lustgasen för mig så den närmsta stunden var inte rolig.
Men jag var ändå bra på att andas igenom det hela och inte få panik.
En jätterar narkosläkare kom in och pratade lite, fick en värk just när han tog i hand såhan fick känna ett fast handslag vill jag lova 
Själva operationen var en positiv upplevelse, nör jag väl hade fått sprutan i ryggen så kände jag ingen smärta. Alls.
Inte ens de smärtor jag lever med annars( i rygg och svanskota ) kändes.
Maken sa efteråt att så behaglig har jag inte varit på flera år 
Stämningen var skömtsam och trevlig, jag kände mig verkligen väl omhändertagen.
Kl 19:01 plockade dr A ut ett perfekt flickebarn på 4520 g och 54 cm.
Hon skrek direkt och maken fick följa med henne ut en stund innan jag fick hälsa på henne.
Tjockt svart hår hade hon och var så fin!
Worth waiting for!
När de sen tråcklade ihop mig så var maken på förlossningssalen.
Pratade och skojades och jag mådde fint.
Vi diskuterade namn, i taket stod det LUWA men det tyckte inte sköterskorna var ett bra namn!
Moderkakan var ”stor” och jag blödde ca 700 ml.

Bebisen ammade direkt men tillmatning är standard med stora barn och vid KS så… ersättning efter varje amning.


Efter mys på förlossningssalen körde maken hemåt.
Kl 02 på natten fick jag komma till BB, till eget rum.
Lyx.

Tisdag 2/10:

Jag var yr och tagen och förkyld som fan 
Blödde ner hela golvet när stackars sjukgymnasten lyckats lura mig upp ur sängen…
Kunde kissa, skönt, de mätte två ggr så att det var ok med den saken,
Skönt att slippa katetern.
Fick duktigt mycket smärtstillande.
HB 85.
Bebis mår bra.
Maken och dottern hälsade på ♥
Blev många pussar och kramar och har saknat dig.
Första mötet mellan flickorna kunde inte gått bättre.
SKÖNT.

Onsdag 3/10:

Kraschade på natten, trött förkyld ONT
Fina barnmorskan M tröstade och stöttade.
3:30 tog de ut bebisen så jag fick sova.
HB 80.
Uppe och gick, men svårt att andas.
Genomförkyld och började hosta. AJSOMFAN.
Fick träffa läkare som kollade hjärta puls lungor.
Ingen infektion.
Fick hostmedicin. Hjälpte sådär.
Bebis mår fint.
Make och dottern överraskade med besök.

Torsdag 4/10:

Venöst HB visade 76.
Fick två påsar blod under dagen och kvällen.
Barnläkaren kollade bebisens navel, misstanke om bråck men de ska ha koll.
Snabbtest för gulsot gjordes, inga onormalt höga värden.
Läkaren gjorde undersökning på bebis också.
Hon slapp ersättning idag, amningen funkar kanon redan 
Make och dotter hälsade på ♥

Fredag 5/10:

Bästa B jobbade natten, tack o lov, hemsk natt med hostan…
Jag bad att få läsa min journal så hon skrev ut den åt mig.
Märks att de haft mycket att göra, inga fullständiga anteckningar som vid förra förlossningen,
Men men. Skönt att ha nåt att läsa i även om inte allt står med.

Dagbarnmorskan C satte fart på saker och ting så jag blev utskriven!!!
Skönt men lite oroligt såklart.
Fick aldrig träffa förlossningsläkaren eller barnmorskan, ville prata med dom och få svar på mina frågor…
De sa att kanske någon av dem kunde ringa upp mig, men nu har jag varit hemma i 11 dagar och ingen har ringt… så…
Vill mest bara veta om det var MITT fel att det blev snitt.
Men jag är jättenöjd med själva förlossningsdagen, känns som att det var en bra dag och jag och maken hade trevligt – man var inte rädd utan peppad.
Och allt gick ju väldigt bra till slut.
Skulle vilja veta varför de inte beslutade om snitt tidigare.
Vill veta, så man kan gå vidare sen!


Uh, lång historia detta och då har jag ändå försökt korta ner och definitivt inte skrivit hälften av allt jag skrev min dagbok som jag hade med mig…
Detta är min berättelse om vår andra förlossning.
Jag fattade inte att det var ett akutsnitt, det kallas visst så, men det kändes ju inte så akut att det nånsin var någon fara… eller så var de bra på att hålla masken, de där luringarna inne på OP.

Den lilla är idag, 16/10, 15 dagar – hon äter och sover och skriker ytterst lite.
Jag började med amningsnapp efter nåt dygn hemma, finns ingen anledning att ha sår och blöda och lida.
Ibland kör vi utan men oftast med.
Idag orkade jag vara ute och gå lite mer med vagnen, har inte kunnat förut.
Det värsta har varit förkylningen.
Svårt att läka och återhämta sig med hosta från helvetet.
Storasyster är jätteduktig.
Hon var utan sin mamma här hemma i 8 dagar.
Och det var inga problem.
Min make är en klippa, han är hemma denna veckan också, nästa vecka ska jag försöka klara mig själv.
Hoppas att svärfar kan stötta upp.
Värst är att inte kunna lyfta/göra saker.
Skanar att kunna ta upp min snart treåriga tjej i famnen och bara kramas.
Men vi försöker ordna så att jag kan natta henne, då ligger vi i vår säng och kramas eller håller handen och pratar lite efter vällingen.
Treårstrotsen har börjat visa sig, men oftast kan man resonera.
Och när man inte kan det så är jag glad att maken är hemma.
Tålamodet har fått sina prövningar de här dagarna.
Men bara jag får lite mer ork så blir allting bra.


Älskar min lilla familj, och är grymt lyckligt lottad ♥

Måndag.

Har inte varit utanför dörren på tre dagar och känner mig både rastlös och trött...
Hoppas verkligen på uppehållsväder imorgon så jag kan ge mig ut på en liten kvarterspromenad åtminstone.
Annars är det väl dags att skaffa regnställ och vattentäta skor....

Min käre make är hemma denna veckan också. Tack och lov.
Var ensam i två timmar med flickorna idag.
Det räckte :-(
Imorgon ska Lava till förskolan om hennes förkylning inte blir värre igen.

Idag var min pappa på besök.
Han hade köpt en målarbok och ett ritblock till Lava. Gillas!
Jag fick en burk salmbärssylt från Gotland.
Tänkte baka ett par kakor med den. Om jag ids.

Just nu är det soffhäng med huvudvärk och Nicke Nyfiken.

Dags att amma också.

Hoppas på en tidig kväll för jag skulle kunna somna nu....

Två veckor idag.
Otroligt!

vinster!

 

Åh så glad jag blev, har vunnit ett par saker!

 

Snyggaste barnvagnsdynan ska få flytta hem till oss:

 

http://www.brandsforkids.se/barnartiklar/barnvagnsdynor/addstroller-red-dragon

 

Och så har jag vunnit Askungen-filmen hos bästa Anna - Vitt eller svart

 

Jag ÄLSKAR Disneys klassiker!

 

 

 

Idag är en söndag full av regn,

Irma har blivit förkyld och väser,

Lava nyser och hostar

och min förbannade slemhosta gör läkningen långsam...

 

Men då blir man glad när man får lite uppmuntran i form av finfina vinster!

 

 

 

 

 

 

Till slut enades vi om namnet.

Idag är lilla Irma 11 dagar gammal och vi har varit hemma en hel vecka.

Det ska jag skåla för.

I säsongens första glas julmust.

Skål!

Bvc.

Hembesök avklarat.
Känns bra att ha det gjort.
På sex dygn har lillasyster gått upp 105 gram.
Med beröm godkänt.
Förutom att hon är lite gyllene och att naveln har ett granulom så är hon perfekt.
Såklart!

Jag känner mig mindre perfekt.
Men solen skiner.
Och vi har två friska döttrar.
Vad mer kan man egentligen önska, just här, just nu?

Det där med vikt....

Jag var så löjligt besviken när jag blev utskriven från bb.
Lämnade sjukhuset på samma vikt som jag skrevs in med.
Med första barnet gick det bort nästan tio kg direkt.

Idag ställde jag mig på vågen och flinade.
Minus åtta kg på tre dagar :-D

Har svettats ut massor av vätska, mina pumpafötter har återtagit normal storlek och amningen funkar fint.

Kändes skönt att ha gått ner lite iallafall.
Jag har inte bråttom, inte alls.

Idag är liten en vecka.
En hel vecka!

Vad hände?

Vacuum.

Eftersom jag inte orkat skriva ihop min förlossningsberättelse så har jag inte uppdaterat här....

Vi fick vår dotter till slut.

Har bott i radioskugga på sjukhuset 27/9-5/10.
Bebis kom 1/10.

Vår numera stora flicka är helt fantastisk mot lillasyster, och vi börjar landa så sakteliga....

Bilden är från sjukan på min födelsedag.
Så började jag ännu en dag i väntans tider.

Men nu är det färdigväntat!