...när jag såg Lava under soffbordet hos sina farföräldrar, fick jag en sån dejavu att jag rös...

Mindes känslor och dofter från när jag var liten, på nåt kalas hos min mormor.
Eller kanske hos någon annan?

De vuxna pratade och jag låg där på golvet på en mjuk matta och var behagligt trött och trygg....

Ibland blir jag så nostalgisk och lite smådeppig....
Saknar något som jag inte minns.
Blir lite arg på mig själv.

Här och nu, är livet.
Inte där och då.
Eller sen.
Nu!

Vill inte gå miste om nuet.
Försöker stanna upp och suga in det som är just här.

Mina älskade barn som jag aldrig trodde att jag skulle få.

Min älskade make som jag snart känt i tjugo år.
Tjugo! Fattar inte.
När lämnade vi tonåren och hamnade i medelåldern??

Nåväl.
Livet har mycket kvar att bjuda på hoppas jag.

Just nu önskar jag bara lite mindre hormonsvängningar och lite mer ork, så blir det nog riktigt bra!

Har nyss vaggat den lilla till sömns i min famn.
Hon är så fin.

Den stora nattade jag bredvid mig för flera timmar sen.
Underbara härliga tjejen.

Älskar våra flickor så det gör ont ibland.
Får väl sätta Muminplåster på hjärtat.